#37. Ecomuseu Farinera de Castelló d’Empuries, Castelló d’Empuries, Spanien

Vete är ett av de viktigaste spannmålen inom världens jordbruksekonomi och att mala det till mjöl en av de äldsta verksamheter, som har bedrivits av människan. Beläget vid Costa Brava hittar man Castello d'Empuries i hjärtat av en bördig region, som spelat en viktig roll gällande odling av vete och majs från medeltiden och framåt. Som ett bevis på en av de äldsta verksamheterna i området, bevarar och främjar mjölkvarnsmuséet  Ecomuseu-Farinera de Castelló d'Empúries ett kulturarv kopplat till mjölproduktionen.

Trots att ursprunget till mjölproduktionen i denna stad går tillbaka till medeltiden, industrialiserades processen först i slutet av 1800-talet med byggandet av den fabrik, som idag inrymmer museet. Den 24 juli 2004 öppnades det nya museiutrymmet, vilket medförde en ”museifiering” av produktionsutrymmet av en mjölkvarn från slutet av 1800-, början av 1900-talet. Idag har La Farinera -byggnaden tre våningar, uppförda på vad var Molí del Mig (kvarnen i mitten), en av de tre kvarnar, som fanns i staden.

Besöket på muséet utgör en resa genom olika utrymmen i fabriken, vilka tar upp fyra grundläggande frågor: utvecklingen av malningen från den neolitiska tiden till idag, kraftkällan i form av hydraulisk turbin av Francis-modell, sammansättningen av vete, mjöl och bröd, samt produktionsprocessen fokuserat på det gradvisa malningssystemet med österrikisk-ungerska valskvarnar.

 1) Från kvarn till mjölproduktionsbolag

La Farinera restes över den tidigare "Moli del Mig" (mittkvarnen), en av de tre kvarnar som fanns i den medeltida staden Castelló d'Empúries. Dess nuvarande utseende, en anmärkningsvärd byggnad i tre våningar, och maskinerna i den, är resultatet av en industrialiseringsprocess, som innebar en teknisk och konstruktiv omvandling av den gamla kvarnen omkring 1860.

2) Energikällan

"Rec del Molí" är en medeltida vattenkanal, som får sitt vatten från Muga-floden i hjärtat av Vilanova de la Muga. När det når La Farinera omvandlar Francisturbinen från år 1905 energin i vattnet till mekanisk energi, som driver hela fabriken. Sekelskiftesturbinen är i fint skick.

3) Vete, mjöl och bröd

Castelló d'Empúries var ett oerhört viktigt produktionsområde, en region där vete odlas fortfarande i dag. Muséet visar mångfalden av olika sorter av sädesslag, som låter oss få olika typer av mjöl, som sedan används för att göra bröd, bakverk, pizzor, kex osv.

4) Produktionsprocessen

Industrialiseringen inom mjölproduktionens värld kom med det österrikisk-ungerska systemet, som representerade stora fördelar jämfört med tidigare kvarnar. Det spreds i hela Europa eftersom vitt mjöl kunde med hjälp av detta system erhållas för allra första gången.

En av de speciella funktionerna i detta komplexa system är dess vertikalitet, genom vilken vete, mjöl och andra produkter följer en krets, som driver dem från en maskin till en annan, vilka ligger på de tre våningarna i byggnaden. Ett besök på La Farinera ger en bild av hela processen via en beskrivande tur, som förklarar de tre viktigaste stegen i att producera mjöl. Först rengörs vetet, eventuella föroreningar elimineras. Därefter görs säden redo för malning. Och till sist äger själva malningen rum, som där mjölet gradvis separeras från agnarna.

(Yngve Malmén)

Vehnä on yksi tärkeimmistä viljoista maailman maataloudessa ja sen jauhaminen jauhoksi yksi vanhimmistaihmisten harjoittamista toimista. Sijaitessaan Costa Bravalla, Castello d'Empuries löytyy hedelmällisen alueen ytimestä, jolla on ollut tärkeä rooli vehnän ja maissin tuotannossa keskiajalta lähtien. Osoituksena eräästä vanhimmista toiminnoista alueella, jauhomyllymuseo Ecomuseu-Farinera de Castelló d'Empúries säilyttää ja edistää jauhojen tuotantoon liittyvää kulttuuriperintöä.

Siitä huolimatta, että tässä kaupungissa jauhojen tuotannon alku sijoittuu keskiajalle, prosessi teollistettiin vasta 1800-luvun lopussa rakennettassa tehdasta, jossa tänään on museo. 24. heinäkuuta 2004 uusi museotila avattiin, mikä merkitsi myllyn tuotatotilan ”museointia” 1800-luvun lopun tai 1900-luvun alun asuun. Tänään La Farinera -rakennuksessa on kolme kerrosta, joita pystytettiin Molí del Migin (mylly keskellä) päälle. Tämä oli yksi kaupungin kolmesta myllystä.

Museovierailu mahdollistaa matkan tehtaan eri tilojen läpi, joissa käsitellään neljää peruskysymystä: jauhamisen kehitys neoliittiseltä ajalta tähän päivään, virtalähteenä Francis-mallinen vesiturbiini, vehnän, jauhojen ja leivän koostumus, sekä tuotantoprosessi keskittyen asteittaisen jauhamisen järjestelmään itävaltalais-unkarilaisissa valssimyllyissä.

 1) Myllystä jauhojen tuotantoyhtiöksi

La Farinera pystytettiin entisen "Molí del Mig" (keskimmäinen mylly) päälle, joka oli yksi kolmesta keskiaikaisen Castelló d'Empúries kaupunkin myllystä. Nykyasu, huomionarvoinen kolmikerroksinen rakennus, ja koneet sen sisällä, ovat seurausta teollistumisesta, joka tarkoitti vanhan myllyn teknistä ja rakenteellistä muutosta noin vuonna 1860.

2) Energialähde

"Rec del Molí" on keskiaikainen vesikanava, joka saa vetensä Muga-joesta Vilanova de la Mugan sydämessä. Saapuessaan La Farineraan, vuoden 1905 Francis-turbiini muuntaa veden energian mekaaniseksi energiaksi, joka pyörittää koko tehtaan. Vuosisadan vaihteen turbiini on hyvässä kunnossa.

3) Vehnä, jauhot ja leipä

Castello d'Empúries oli erittäin tärkeä tuotantoalue; alue, jossa vehnää viljellään edelleen tänä päivänä. Museo esittelee eri viljalajikkeiden monimuotoisuutta, joista saamme erilaisia jauhoja, joita sitten voidaan tehdä leipää, leivonnaisia, pizzaa, keksejä, jne.

4) Tuotantoprosessi

Teollistuminen jauhojen tuotannon maailmassa saapui itävaltalais-unkarilaisen järjestelmän myötä, joka merkitsi suuria etuja vanhoihin myllyihin verrattuna. Se levisi koko Eurooppaan, koska tätä järjestelmää käyttämällä voitiin ensimmäisen kerran aikaansaada valkoisia jauhoja.

Eräs tämä monimutkaisen järjestelmän erityispiirteitä on sen pystysuuntaisuus, jonka avulla vehnä, jauhot ja muut tuotteet seuraavat piiriä, joka siirtää niitä koneesta toiseen, jotka sijaitsevat rakennuksen kolmessa kerroksessa. Vierailu La Farinerassa antaa kuvan koko prosessista kiertokävelyn aikana, joka kertoo jauhojen tuotannon kolmesta tärkeimmästä vaiheesta. Ensinnäkin vehnä puhdistetaan poistamalla kaikki epäpuhtaudet. Sitten vilja valmistetaan jauhettavaksi. Ja lopulta varsinainen jauhaminen tapahtuu, joka vähitellen erottaa jauhot akanoista

(Vici Ståhlström)

Wheat is one of the most important cereals of the world’s agricultural economy and grinding it into flour one of the oldest activities carried out by men. Set on the Costa Brava, Castello d’Empuries is found at the heart of a fertile region playing an important role in the harvest of wheat and maize from the middle ages onwards. As a testimony to one of the oldest activities in the area, the flour mill museum Ecomuseu-Farinera de Castelló d’Empúries preserves and promotes the heritage linked to flour production.

Despite the origin of flour production in this town is harking back to medieval times, the process was industrialised only in the late 19th century with the construction of the factory that today houses the museum. On 24 July 2004, the new museum space was opened, entailing the “museification” of the production space of a flour mill from the end of the 19th, early 20th century. Today, the La Farinera building has three floors, erected on what was the Molí del Mig (mill in the middle), one of the three mills that used to be in the town.

The visit to the museum allows a journey through different spaces of the factory, which address four basic issues: the evolution of milling from the Neolithic until today, the power source from a Francis hydraulic turbine model, the composition of wheat, flour and bread, and the production process focused on the gradual milling system with the Austro-Hungarian roller mills.

1) From flour mill to flour-production company

The Farinera was raised over the former ‘Molí del Mig’ (the middle mill), one of the three flour mills that existed in the medieval town of Castelló d’Empúries. Its present appearance, a noteworthy three-story building, and the machinery it houses, are the result of the industrialisation process, which entailed the technical and constructive transformation of the old mill around 1860. 

2) The source of energy

The ‘Rec del Molí’ is a medieval water channel that obtains water from the Muga River in the heart of Vilanova de la Muga. When reaching the Farinera, the 1905 Francis turbine transforms the energy of the water into mechanical energy that makes the entire factory run. The turn-of-the-century turbine is in fine nick.

3) Wheat, flour and bread

Castelló d’Empúries was an extremely important production region; a region where wheat is still grown today. The museum shows the diversity of varieties of the grain, which lets us obtain different types of flour that will then be used to make bread, pastries, pizzas, biscuits, etc.

4) The production process

Industrialisation in the flour-production world arrived with the Austro-Hungarian system, representing great advantages compared to prior mills. It was disseminated throughout Europe because white flour could be obtained using this system for the very first time.

One of the special features of this complex system is its verticality, through which the wheat, flour and other products follow a circuit that drives them from one machine to another situated on the three floors of the building. A visit to La Farinera provides a look at the entire process via a descriptive tour that explains the three main steps involved in producing flour. First it is cleaned, eliminating any impurities in the wheat. Then the grain is prepared to be milled. And last, the actual milling takes place, which gradually separates the flour from the bran.

(Yngve Malmén)

Poäng – Pisteet – Points

☻☻☻☻☺

(Yngve Malmén)

Adress – Osoite – Address

Ecomuseo Farinera de Castelló d'Empúries

Sant Francesc, 5-7

17486 Castelló d'Empúries

www.ecomuseu-farinera.org

#36. Museu da Cerveja, Lissabon, Portugal

Vid platsen Praça do Comércio, på stranden av floden Tejo, står en gulfärgad byggnad, som en gång var Portugals finansministerium. Detta är nu Lissabons Museu da Cerveja (Ölmuseum), som förutom att det bjuder på typisk portugisisk mat och en mängd ölsorter på nedre plan, ger besökarna en chans att lära sig om historien om drycken på den övre våningen. Museet grundades med syfte att bevara och visa kulturarvet i portugisiska öl och öl från de portugisisktalande länderna. Museet är fullt av ölflaskor i alla former och storlekar samt audiovisuella displayer och information om dryckens historia uppdelad i fyra utställningar:

1) Från begynnelsen till industriproduktionens intåg

I detta område är historien om öl i Portugal porträtterat, från de äldsta dokumenterade hänvisningarna till intåget av den industriella produktionen. Här tar museet dig tillbaka till 1:a århundradet - då hänvisningar till produktion av öl i den romerska provinsen Lusitania var först dokumenterade, och leder dig genom den långsamma utvecklingen av öl i Portugal under medeltiden och modern tid. En populär dryck, som en del motsätter sig och som många gånger har förbjudits.

2) Från 1800-talet fram till i dag – de nationella producenters historia

Historien om de nationella producenterna, som gjorde portugisiskt öl vad det är idag, dokumenteras i detta område. Under andra hälften av 1800-talet sprang nya fabriker upp och den inhemska ölproduktionen tog verkligen fart. Bryggerier som Jansen i Lissabon och Leão i Porto är de mest framträdande. Arvet av Portugals bryggerier presenteras. Det finns många skärmar om portugisiskt öl inklusive Coral från Madeira, Cintra från Santarém och, naturligtvis, Sagres. Det finns kommersiella vykort från Portugals Sociedade Sagres’ första tider, skärmar som visar annonser för öl såsom Portugália och Estrella samt Sagres souvenirer allt från nyckelringar och klockor till koppar och flaskor, flasköppnare och korkar.

3) Öl från de portugisisktalande länderna

Lissabons ölmuseum handlar inte bara om portugisisk öl, utan fokuserar på öl från hela det portugisiska språkområdet - inklusive Cristal från Brasilien, Strela från Kap Verde, Laurentina från Moçambique och Cuca från Angola. Angola, Brasilien, Moçambique, Kap Verde, S. Tomé och Principe, och Guinea-Bissau är de länder vars viktigaste öl finns representerade här.

4) Klosterbryggeriet

Det är särskilt överraskande att bakom en gardin ta sig ner en mörk korridor till ett svagt upplyst rum, där ett klosterbryggeri har återskapats såsom det var för 500 år sedan. Detta avsnitt tar besökarna tillbaka till en tid av tystnad, långsamt och hårt handarbete. En tid då ölet gjordes av munkarnas kraftiga armar. Här tar en munk dig tillbaka till 1500-talet och häller ett prov på öl för dig att smaka.

(Vici Ståhlström)

Praça do Comercio -aukiolla, Tejo-joen rannalla, seisoo keltainen rakennus, joka oli aikoinaan Portugalin valtiovarainministeriö. Tämä on nyt Lissabonin Museu da Cerveja (Olutmuseo), joka sekä tarjoaa tyypillistä portugalilaista ruokaa ja erilaisia oluita alakerrassa, että yläkerroksessa antaa vierailijoille mahdollisuuden oppia juoman historiasta. Museo perustettiin tarkoituksenaan säilyttää ja näyttää olutperintöä Portugalissa ja portugalia puhuvissa maissa. Museo on täynnä kaiken muotoisia ja kokoisia olutpulloja, audiovisuaalisia esityksiä, sekä tietoa juoman historiasta jaettuna neljään näyttelyalueeseen:

1) Alkuajoista teollisuustuotannon kynnykselle

Tällä alueella, on oluen historia Portugalissa kuvattuna, vanhimmasta dokumentoidusta viittauksesta teollisuustuotannon kynnykselle asti. Täällä museo vie sinut takaisin 1. vuosisadalle jKr - jolloin viittauksia oluenvalmistuksesta Rooman Lusitania-provinssissa ensin kerran kirjattiin, ja opastaa oluen hitaaseen kehittymiseen Portugalissa keskiajalla ja nykyaikana. Suosittu juoma, jota toiset vastustivat ja monta kertaa kiellettiin.

2) 1800-luvulta nykypäivään ‒ kansallisten tuottajien historia

Kansalliset tuottajat, jotka tekivät Portugalin oluesta mitä se on tänään, ja niiden historia on dokumentoitu tällä alueella. 1800-luvun toisella puoliskolla uusia tehtaita ilmaantui ja kotimainen oluen tuotanto lähti toden teolla käyntiin. Panimot kuten Jansen Lissabonissa ja Leão Porto ovat näistä näkyvimpiä. Portugalin panimoiden perintö esitetään. On lukuisia tauluja Portugalin oluista kuten Coral Madeiralta, Cintran Santarémista ja tietenkin Sagresista. On kaupallisia postikortteja Portugalin Sociedade Sagresin alkuajoilta, mm. Portugálin ja Estrellan olutmainoksia esitteleviä tauluja, ja Sagres-matkamuistoja avaimenperistä ja kelloista kuppeihin ja pulloihin, avaajiin ja pullonkorkkeihin.

3) Olutta portugalia puhuvista maista

Lissabonin olutmuseo ei käsittele ainoastaan Portugalin olutta, vaan keskittyy koko portugalia puhuvan yhteisön oluisiin ‒ kuten Cristaliin Brasiliasta, Strelaan Kap Verdeltä, Laurentinanaan Mosambikista ja Cucaan Angolasta. Angola, Brasilia, Mosambik, Kap Verde, S. Tomé ja Principe, ja Guinea-Bissau ovat maat, joiden merkittävimmät oluet ovat edustettuina täällä.

4) Luostaripanimo

On erityisen yllättävää mennä verhon taakse ja alas pimeää käytävää heikosti valaistuun huoneeseen, jossa luostaripanimo on luotu uudelleen, niin kuin se oli 500 vuotta sitten. Tässä osassa kävijät siirtyvät aikaan, jota leimaa hiljaisuus, hidas ja kova käsityö. Aikaan jolloin oluen tekivät munkkien voimakkaat käsivarret. Täällä munkki vie sinut takaisin 1500-luvulle, ja kaataa sinulle olutta  maistaaksesi.

(Vici Ståhlström)

In the square of Praça do Comércio, on the edge of the river Tagus, stands a yellow-coloured building that was once Portugal’s Ministry of Finance. This is now Lisbon’s Museu da Cerveja (Beer Museum), which, as well as offering typical Portuguese food and an array of beers downstairs, gives vistors a chance to learn about the history of the beverage on the first floor. The museum was founded with the purpose of preserve and display the heritage of the Portuguese beer and that of the Portuguese-speaking countries. The museum is full of beer bottles of all shapes and sizes, with audiovisual displays, and information about the beverage’s history divided into four exhibition areas:

1) From the beginning to the dawn of industrial production

In this space, the History of Beer in Portugal is portrayed, from the oldest documented references to the dawn of the industrial production. Here the Museum takes you back to the 1st century AD - when references to the production of beer in the Roman province of Lusitania were first recorded, and walks you through the slow evolution of beer in Portugal in the Middle Ages and Modern Age. A popular drink, opposed by some and many times banned. 

2) From 19th century to present day – the history of national  producers

The history of national producers, that made Portuguese beer what it is today, is documented in this area. In the second half of the 19th century new factories sprung up and domestic beer production really took off. Breweries like Jansen in Lisbon and Leão in Porto being the most prominent ones. The heritage of Portugal’s breweries is presented. There are numerous displays of Portuguese beers including Coral from Madeira, Cintra from Santarém and, of course, Sagres. There are commercial postcards from the early days of Portugal’s Sociedade Central de Cervejas, walls displaying adverts for beers such as Portugália and Estrella, and Sagres souvenirs ranging from keyrings and watches to cups and bottles, openers and beer tops.

3) Beer in the Portuguese speaking countries

Lisbon’s Beer Museum is not just about Portuguese beer, but focuses on beers from the whole Portuguese-speaking community - including Cristal from Brazil, Strela from Cape Verde, Laurentina from Mozambique and Cuca from Angola. Angola, Brazil, Mozambique, Cape Verde, S. Tomé and Principe, and Guinea-Bissau are the countries whose most significant beers are represented here.

4) The monastic brewery

It is especially surprising to be swept behind a curtain and taken down a dark corridor into a low lit room, in which a monastic brewery has been recreated as it was 500 years ago. This section takes the visitors back to a time made of silences, slow and hard handwork. A time when beer was made by the vigorous arms of friars and monks. Here, a monk will take you back to the 16th century and pour a sample of beer for you to taste.

(Vici Ståhlström)

Poäng – Pisteet – Points

☻☺☺☺☺

(Vici Ståhlström)

Adress – Osoite – Address

Museu da Cerveja 

Terreiro do Paço – Ala Nascente – Nº 62 a 65

1100-148 Lisboa

www.museudacerveja.pt