Drängsmark är en tätort i Skellefteå kommun i Sverige. Drängsmark, som i början av 1900-talet Västerbottens största by, är en gammal by med anor från 1300-talet. Vattenkraften i Kvarnbäcken har allt sedan 1700-talet använts av byborna. I norra Drängsmark ligger nu den kulturminnesmärkta kombinerade vatten- och ångsågen från 1896. Den är troligtvis Europas enda fungerande ångsåg, som går att köra både med vatten och ånga. Området där sågen ligger heter Kvarnforsen. Namnet kommer från de kvarnar som fanns där långt före sågen.
År 1784 anlades en grovbladig såg en bit uppströms nuvarande sågplats i Kvarnbäcken. Den användes fram till 1830-talet när den ersattes av en ny sågbyggnad vid det nuvarande läget vid Kvarnforsen. Förutom för byns husbehovssågning så hyrdes den periodvis ut också till andra sågverksägare i trakten.
Mot slutet av 1800-talet kom det önskemål om en större kapacitet och sågägarna beslöt att bygga om sågen från grunden. 1895 uppfördes således en helt ny såg på samma plats. En lättare ram med större hastighet installerades liksom ett kantverk. Ramen var modern för sin tid med valsade blad, som gjorde att man kunde såga flera dimensioner plank på en gång. Det var omöjligt i den gamla sågen med relativt grova, smidda blad. Det gamla vattenhjulet ersattes av en turbin. Sågen drevs med vatten, som leddes från dammen via en tub in till turbinen i såghuset. Verksamheten bytte namn från "Drängsmarks husbehovssåg" till "Qvarnfors Sågverk".
Då grosshandlaren Carl Bergmark år 1912 arrenderade sågen, lät han installera den första ångmaskinen. Denna maskin togs emellertid bort då Bergmarks arrende upphörde.
År 1924 såg man ett ökat behov av sågning året om, vilket ledde till att en lokomobil (en flyttbar ångmaskin) installerades i maskinhuset vid såghuset. Ångmaskinen, som köptes som begagnad, hade tillverkats på Munktells mekaniska verkstad i Eskilstuna och var på 34 effektiva hästkrafter. Med remdrift överfördes kraften från ångmaskinen till sågen inne i såghuset. Förutom själva ångmaskinen finns ännu idag även drivhjul, transmissioner och paternosterverk bevarade. Det sistnämnda förde sågspånen från sågen tillbaka till ångmaskinens ångpanna.
Sågen drevs under ledning av Valdemar Larsson ända fram till 1965, då verksamheten avstannade helt. Sågföreningen tog dock fortsatt ansvar för sågen och beslöt år 1970, att så fort som möjligt inleda en upprustning av sågen. Sedan 1970-talet har miljön restaurerats och visats av Drängsmarks byamän. Anläggningen blev förklarat som byggnadsminne år 1985 och miljön blev uppmärksammad som årets industriminne i Sverige år 2007.
Drängsmarks vatten- och ångsåg är idag en välbevarad sågverksmiljö. Den renoverade sågen är i brukbart skick efter år av reparationsarbete och kan drivas såväl med ånga som med vattenkraft. Såghuset är från 1895 och ångmaskinens maskinhus från 1924. Båda har en välbevarad teknisk utrustning. Till sågverksmiljön hör idag även två fördämningar med dammar, den ena för huvudfåran och den andra för intaget till tuben. Intill sågen har det samlats en mängd andra byggnader, bland annat ett hembygdsmuseum samt en smedja och en salpeterlada, båda från år 1850. Längst ner i forsen har byaföreningen uppfört en reproduktion av den spånhyvel, som fanns på samma ställe 1870.
(Yngve Malmén)
Drängsmark on kylä Skellefteån kunnassa Ruotsissa. Drängsmark, joka 1900-luvun alussa oli Västerbottenin suurin kylä, on vanha, 1300-luvulta saakka tunnettu kylä. Kvarnbäcken-purosta saatu vesivoima on 1700-luvulta lähtien ollut kyläläisten käytössä. Drängsmarkin pohjoisosassa sijaitsee nyt kulttuurimuistomerkiksikin nimetty yhdistetty vesi- ja höyrysaha vuodelta 1896. Se on todennäköisesti Euroopan ainoa käyttökuntoinen höyrysaha, jota voidaan käyttää sekä vedellä ja höyryllä. Alue, jolla saha sijaitsee, kutsutaan Kvarnforseniksi, Myllykoskeksi. Nimi tulee myllyistä, jotka olivat tällä paikalla kauan ennen sahaa.
Vuonna 1784 perustettiin karkeateräinen saha hieman ylävirtaan nykyisen sahan paikasta Kvarnbäckenissä. Sitä käytettiin 1830-luvulle asti, jolloin se korvattiin uudella saharakennuksella nykyisellä paikalla Kvarnforsenilla. Sen lisäksi, että sahalla sahattiin kylän omiin tarpeisiin, se vuokrattiin ajoittain myös seudun muille sahanomistajille.
1800-luvun loppua kohti tultaessa esitettiin tarve suuremmalle kapasiteetille ja sahanomistajat päättivät rakentaa sahan perustuksia myöten uudestaan. 1895 rakennettiin täten kokonaan uusi saha entisen paikalle. Suuremman nopeuden salliva kevyempi raamisaha asennettiin kuten myös särmäsaha. Raamisaha oli aikanaan moderni valsatuilla terillään, mikä mahdollisti erivahvuisten lautojen sahaamisen kerralla. Tämä oli ollut mahdotonta vanhan sahan suhteellisen karkeilla, taotuilla terillä. Vanha vesiratas korvattiin turbiinilla. Sahaa käytettiin vedellä, joka johdettiin lammesta putkella saharakennuksen turbiiniin. "Drängsmarks husbehovssåg" sai samalla uuden nimen: "Qvarnfors Sågverk".
Kun kauppias Carl Bergmark 1912 vuokrasi sahan, hän asennutti ensimmäisen höyrykoneen. Bergmarkin sopimuksen päättyessä tämä kone vietiin pois.
Vuonna 1924 nähtiin tarpeen lisätä ympärivuotista sahausta, mikä johti lokomobiilin (liikkuteltavan höyrykoneen) asentamiseen sahalaitoksen konehuoneeseen. Käytettynä ostetun höyrykoneen oli valmistanut Munktells mekaniska verkstad Eskilstunassa ja oli teholtaan 34 hevosvoimainen. Hihnoilla voima siirrettiin höyrykoneelta sahalle. Höyrykoneen lisäksi ovat säilyneet myös käyttöpyörä, voimansiirtolaitteet sekä paternosterlaitteisto. Jälkimmäinen toi sahanpurun sahalta takaisin höyrykoneen kattilalle.
Saha käytettiin Valdemar Larssonin ohjauksessa vuoteen 1965 asti, jolloin toiminta kokonaisuudessaan lakkasi. Sahayhdistys otti kuitenkin edelleen vastuun sahasta ja päätti vuonna 1970 mahdollisimman pian aloittaa sahan peruskorjaus. 1970-luvulta lähtien Drängsmarkin kylämiehet ovat kunnostaneet ja esitelleet aluetta. Laitos julistettiin rakennusmuistomerkiksi vuonna 1985 ja miljöö valittiin vuoden teollisuusperinnekohteeksi Ruotsissa vuonna 2007.
Drängsmarkin vesi- ja höyrysaha on tänään hyvin säilynyt sahalaitosalue. Kunnostettu saha on käyttökunnossa vuosia kestäneiden korjaustöiden jälkeen ja sitä voidaan käyttää sekä höyryllä että vesivoimalla. Saharakennus on vuodelta 1895 ja höyrykoneen konehuone vuodelta 1924. Molemmissa on hyvin säilynyt tekninen laitteisto. Sahamiljööseen kuuluu nyt myös kaksi patoa lampineen, toinen pääuomalle ja toinen vesiputkea varten. Sahan viereen on kerätty useita muita rakennuksia, mm. kotiseutumuseo sekä paja ja salpietarilato, molemmat vuodelta 1850. Kosken alimpaan kohtaan kyläyhdistys on pystyttänyt kopion samalla paikalla vuonna 1870 sijainneesta pärekoneesta.
(Yngve Malmén)
Drängsmark is a locality in the municipality of Skellefteå in Sweden. Drängsmark, which in the early 1900s was Västerbotten's biggest village, is an ancient village dating back to the 14th century. Hydropower from the stream Kvarnbäcken has since the 18th century been used by the villagers. In the northern Drängsmark there is now a combined water and steam sawmill from 1896, listed as a cultural landmark. It is probably Europe's only working steam sawmill, which can be run both with water and steam. The area where the sawmill is located is called Kvarnforsen – the Mill Falls. The name comes from the mills that were there long before the sawmill.
In 1784 a sawmill was established a bit upstream from the location of the current sawmill in Kvarnbäcken. It was used until the 1830s when it was replaced by a new saw building at the current location at Kvarnforsen. Besides the village's subsistence sawing it was also rented out periodically to other sawmill owners in the neighbourhood.
Towards the end of the 19th century a desire for a larger capacity was expressed and the mill owners decided to build a completely new sawmill. Thus, in 1895 a completely new sawmill was constructed in the same location. A lighter frame with greater speed was installed as well as an edger. The frame was modern for its time with rolled blades, which made it possible to cut planks of several dimensions at once. This had been impossible in the old sawmill with relatively rough, forged blades. The old water wheel was replaced by a turbine. The sawmill was operated with water that was passed from the pond through a tube to the turbine in the mill house. The business changed its name from "Drängsmarks husbehovssåg" to "Qvarnfors Sågverk".
When the merchant Carl Bergmark leased the sawmill in 1912, he installed the first steam engine. This engine was taken away, however, when Bergmark's lease expired.
In 1924 an increased need for sawing throughout the year was seen, which led to the installation of a locomobile (a mobile steam engine) in the machine shed of the sawmill. The steam engine, which was purchased as used, had been manufactured in Munktells mekaniska verkstad in Eskilstuna and was design for 34 effective horsepower. With a belt drive the power was transferred from the steam engine to the sawmill. In addition to the steam engine today drive wheels, transmissions and a paternoster system are still preserved. The latter brought the sawdust from the sawmill back to the steam boiler.
The sawmill was operated under the supervision of Valdemar Larsson until 1965, when operations ceased entirely. The Sawmill Society continued, however, to take care of the sawmill and decided in 1970 that a renovation of the mill was to be started as soon as possible. Since the 1970s, the environment has been restored and shown to visitors by Drängsmark’s villagers. The complex was declared a listed building in 1985, and the site was noticed as the Industrial Heritage Site of the Year in Sweden in 2007.
Drängsmark’s water- and steam-powered sawmill is today a well-preserved sawmill environment. The renovated mill is in working order after years of restauration work and can be operated both with steam and with hydropower. The sawmill building is from 1895 and the steam engine’s machine shed is from 1924. Both contain well-preserved technical equipment. Furthermore, the sawmill environment now also include two dams with ponds, one for the main stream and the other for the inlet to the water tube. Adjacent to the sawmill several other buildings have been erected, including a local history museum and a smithy and a saltpetre barn, both from the year 1850. At the bottom of the falls the village council has built a reproduction of the shingle machine, which existed in the same place in 1870.
(Vici Ståhlström)
Poäng ‒ Pisteet ‒ Points
☻☻☻☺☺
(Yngve Malmén)
Adress – Osoite – Address
Ångsågen i Drängsmark
Drängsmarks Hembygdsområde
93496 Kåge
Skellefteå
www.drangsmark.se
