torsdag 13 juni 2013

#14. Gunnarps tegelbruk, Höör, Sverige

Gunnarps Tegelbruk i Tjörnarp, Sverige, drevs ursprungligen som ett mindre gårdsbruk tillhörande Gunnarpsgården. Tegeltillverkningen i Gunnarp kan i skrifterna spåras tillbaka till mitten av 1800-talet.
År 1898 byggde John Olander en stor rektangulär ringugn med 18 stycken brännkammare och tegelklädda valvgångar. Varje kammare hade en port mot utsidan av ugnen. Ovanpå ugnen fanns ca 300 bränsleluckor. Tegelbruket var under 1900-talets första hälft byns största företag med 35–40 anställda. För de flesta anställda var det ett hårt arbete. Mycket gjordes för hand med muskelkraft. Som mest producerades här 2,5 miljoner tegel per år. Leran hämtades från lergravar norr om Tjörnarpssjön. John Olander ägde och drev bruket med mycket fast hand ända tills 1953, då det såldes. Men det drevs vidare ytterligare några år.
Leran förvarades först i en av två torklador en bit från bruket, för att sedan ”blandas in” för justering av fukthalten. Råmaterialet bearbetades därefter med valsar och pressades till råsten.
Mitt i tegelbruksområdet stod huvudbyggnaden, som inrymde ringugnen. Ovanför den torkades den nypressade stenen. Bruket hade dessutom en stor torklada i tre våningar, en lite mindre i två våningar och dessutom en byggnad med ”rustningar” från tiden kring sekelskiftet. I dessa byggnader torkades nypressad sten på samma sätt som i huvudbyggnaden. På vardera sida om ugnen fanns det en hiss, som användes till att transportera den torkade råstenen ner till ugnen.
Bränslet till ugnen och ångpannan, dvs. stenkol eller ibland torv, förvarades i ”Kolaladan”, som låg invid järnvägen. En ”kolarullare” körde stenkolen eller torven till ugnen via ”Kolabryggan”. Ångpannan, ångmaskinen, likströmsgeneratorn och smedjan var inrymda i en gemensam byggnad. Byggnaden hade en 37,5 meter hög skorsten. Kraften från ångmaskinen fördelades med hjälp av en transmission till fabrikens olika maskiner. En av dessa maskiner var ”Brockan”, som bearbetade leran före valsarna och pressen.
Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ned. Själva brännugnen i gråsten blev kvar, men träbyggnaderna brann ner. Skorstenen, som också klarat branden, revs året därpå. Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare, men lämnades sedan att förfalla i 35 år. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora.
År 1985 kom ugnen med i Länsstyrelsens kulturminnesvårdsprogram och i Höörs kommuns bevaringsplan. Samma år förvärvade kommunen ugnen genom markbyte. Åren 1993–94 restaurerades ugnen och försågs med en ny taköverbyggnad.
Ringugnen är öppen året runt, alla dagar.

(Vici Ståhlström)

Gunnarpin tiilitehdas Tjörnarpissa, Ruotsissa, oli alun perin pieni yksikkö, joka uului Gunnarpsgården-tilaan. Tiilien tuotanto Gunnarpissa voidaan asiakirjoissa jäljittää 1800-luvun puoliväliin asti.
Vuonna 1898 John Olander rakensi suuren suorakulmaisen kehäuunin, jossa oli 18 polttokammiota ja tiilellä verhoiltuja holvikäytäviä. Kullekin kammiolle oli ovi uunin ulkopuolelta. Uunin päällä oli noin 300 polttoaineluukkua.
Tiilitehdas oli 1900-luvun alkupuolella 35-40 työntekijällään kylän suurin yritys. Useimmille palkansaajalle tämä oli kovaa työtä. Paljon tehtiin käsin pelkällä lihasvoimalla. Enimmilllään tuotettiin 2.5 miljoonaa tiiltä vuodessa. Savi tuotiin savikuopista Tjörnarssjön-järven pohjoispuolelta. John Olander omisti ja johti tehdasta erittäin vahvalla kädellä vuoteen 1953, jolloin se myytiin. Mutta sen toimintaa jatkettiin vielä muutaman vuoden.
Savi varastoitiin ensin toisessa kahdesta kuivausladosta pienen matkan päässä tehtaasta ja "sekoitettiin" sitten kosteuspitoisuuden säätämiseksi. Raakakivi käsiteltiin sitten telojen avulla ja puristettiin raakakiviksi.
Aivan tiilitehdasalueen keskellä oli päärakennus, jonka sisällä oli kehäuuni. Sen yläpuolella kuivattiin vastapuristetut kivet. Tehtaalla oli myös suuri kuivauslato kolmella tasolla, hieman pienempi kahdessa kerroksessa sekä lisäksi rakennus, jossa oli "varusteita" vuosisadan vaihteen ajalta. Näissä rakennuksissa kuivattiin vastapuristetut tiilet samalla tavalla kuin päärakennuksessa. Kummallakin puolella uunia oli hissi, jota käytettiin kuljettamaan kuivattu raakakivi alas uuniin.
Polttoaine uuniin ja höyrykattilaan, eli hiili tai joskus turve, varastoitiin rautatien viereisessä "Hiililadossa". "Hiilen pyörittäjä" ajoi hiiltä tai turvetta uuniin "Hiilisiltaa" pitkin. Höyrykattila, höyrykone, tasavirtageneraattori ja takomo sijaitsivat kaikki samassa rakennuksessa. Rakennuseen liittyi 37,5 metriä korkea savupiippu. Höyrykoneen tuottama voima jaettiin välityksen avulla tehtaan eri koneille. Yksi näistä koneista oli "Brockan", joka työsti savea ennen valsseja ja puristinta.
Tuhoisa tulipalon jälkeen vuonna 1958 tehdas suljettiin. Graniittinen uuni jäi, mutta puurakennukset paloivat. Savupiippu, joka myös säilyi tulipalossa, purettiin seuraavana vuonna. Palon jälkeen uuni käytettiin jonkin aikaa kanalana ja perunakellarina, mutta sai sitten rappeutua 35 vuotta. Puut ja pensaat juurtuivat uunin päällä ja kasvoivat suuriksi.
Vuonna 1985 uuni pääsi mukaan Lääninhallituksen kultturiperinnön suojeluohjelmaan ja Höörin kunnan suojelusuunnitelmaan. Samana vuonna kunta osti uunin maata vaihtamalla. Vuodet 1993-94 uuni kunnostettiin ja varustettiin uudella kattorakennelmalla.
Kehäuuni on avoinna ympäri vuoden, joka päivä. 

(Vici Ståhlström)

Gunnarp Brickworks in Tjörnarp, Sweden, was originally a small unit belonging to the farm Gunnarpsgården. Brick manufacturing at Gunnarp can in the documents be traced back to the mid 1800s.
In 1898 John Olander built a large rectangular ring kiln with 18 combustion chambers and tiled archways. Each chamber had a door to the outside of the kiln. On top of the kiln there were about 300 fuel doors.
The Brickworks was during the first half of the 20th century the village's largest enterprise with 35-40 employees. For most employees it was hard work. Much was made by hand with muscle power. Up to 2.5 million bricks per year were produced here. The clay was brought from clay pits north of lake Tjörnarpssjön. John Olander owned and ran the mill with a very firm hand until 1953, when it was sold. But it was run for another few years.
The clay was stored first in one of two drying sheds a short distance from the works, and then "blended" to adjust the moisture content. The crude material was then processed with rolls and compressed to raw bricks.
Right in the middle of the Brickworks was the main building, which housed the ring kiln. Above it the newly pressed bricks were dried. The works also had a large drying barn with three levels, a smaller one with two floors and also a building with "armor" from the period around the turn of the century. In these buildings freshly pressed stones were dried in the same way as in the main building. On either side of the oven there was an elevator, which was used to transport the dried raw bricks down to the kiln.
The fuel for the kiln and the boiler, ie. coal or sometimes peat, was stored in the "Coal barn" next to the railway. A "Coal Roller" transferred the coal or peat to the furnace via the "Coal Bridge." The steam boiler, steam engine, direct current generator and the forge were all housed in a common building. The building had a 37.5 meter high chimney. The power from the steam engine was partitioned by means of a transmission to the various machines in the mill. One of these machines was "Brockan", which worked the clay before the rolls and the press.
After a devastating fire in 1958 the works was closed. The kiln in granite remained, but the wooden buildings burned down. The chimney, which also passed the fire, was demolished the following year. After the fire, the oven was used for some time as a poultry farm and as a potato cellar, but was then left to dilapidate for 35 years. Trees and shrubs took root on top of the kiln and grew large.
In 1985 the kiln became part of the historic preservation programme of the County Administrative Board and of the preservation plan of the municipality of Höör. That same year, the municipality acquired the kiln through exchange of land. In 1993-94 the kiln was restored and fitted with a new roof.
The ring kiln is open year-round, every day.

(Vici Ståhlström)

Poäng - Pisteet - Points

☻☻☺☺☺

(Vici Ståhlström)

Adress - Osoite - Address

Tegelbruksvägen 606

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar