Bad Dürrnberg är en österrikisk by, som är en del av kommunen Hallein. Byn är belägen på en sluttning ovanom floden Salzach och under bergskedjan Obersalzberg. Den ligger nära den österrikiska gränsen med Tyskland. Bad Dürrnbergs och dess omgivningars historia är nära relaterad till förekomsten av saltavlagringar, som skapats för miljontals år sedan i bergen.
För 4000 år sedan använde stenåldersmänniskorna de saltförande källorna, och för mer än 2500 år sedan utvann kelterna, som var kunniga inom gruvdriften, denna värdefulla resurs. I flera sekel var Dürrnberg centret för saltproduktionen i Mellaneuropa tills importen av billigare havssalt från romarriket stoppade produktionen och förstörde den ekonomiska basen för den keltiska bosättningen.
Under medeltiden sattes utvinningen av salt igång igen på Dürrnberg och staden Hallein utvecklade sig från en liten by som hette Mühlbach. Hallein fick sina stadsprivilegier år 1230 och levde av gruvdrift och förädling av salt och därtill hörande hantverk.
Det var också salt från Dürrnberg, som gav staden Salzburg dess namn. I Dürrnberg befrämjade Salzburgs ärkebiskop Wolf Dietrich von Raitenau (1559-1617) en våt gruvdrift, i vilken salt löses från berget med hjälp av vatten, för att utvinna stora volymer av "vitt guld", och därmed åstadkom en framgångsrik handel. Mängden uppumpat salt och ärkebiskoparnas monopolställning säkrade välfärden i Salzburgsområdet och gjorde Dürrnberg till marknadsledande. På detta sätt omvandlades salt till rikedom, vilket gjorde Salzburg till en magnifik barockstad.
Idag är Bad Dürrnberg platsen för Halleins saltgruva, även känd som Salzbergwerk Dürrnberg, en underjordisk saltgruva, som ligger mitt i byn. Under en 800-årig historia av saltutvinning på Dürrnberg har cirka 45 miljoner kubikmeter saltlösning, vilket motsvarar 12 miljoner ton salt, tagits fram. Med nedläggningen av saltfabriken på Halleiner Pernerinsel 1989 gick en långvarig tradition och en väsentlig del av Halleins identitet som en arbetar- och gruvstad förlorad för alltid.
Gruvan är nu ett museum, Saltwelten Hallein, som öppnades för besökare 1994. Världens äldsta gruva någonsin att öppna sina tunnlar för allmänheten besöks numera av ca 250.000 turister per år.
Rundturen kommer igång med en åktur med ett gruvtåg. Den guidade turen går genom gruvgångar och till och med korsar den underjordiska gränsen mellan Österrike och Tyskland. Filmer och små displaystationer ger en inblick i det mödosamma liv gruvarbetarna tillbringade under jord. Efter att ha rutschat ner i djupet via en traditionell gruvarbetarrutschbana förs man på en flotte över det salthaltiga vattnet i en saltsjö. Efter ytterligare en rutschbana möter man en "man som förvarats i salt" och lär sig hans berättelse. År 1577 och igen år 1616 hittades keltiska gruvarbetare begravda i en kollapsad gruvgång. De hade bevarats av saltet tillsammans med sina kläder, hud och hår; åtminstone är det vad det står i de gamla krönikorna ...
Kelterna visade upp sin status och rikedom genom hemmens storlek och utsmyckning. Salina, den rekonstruerade keltiska byn, som är en del av museet, ger en uppfattning om hur kelterna levde för 2500 år sedan.
(Yngve Malmén)
Bad Dürrnberg on itävaltalainen kylä, joka on osa Halleinin kuntaa. Kylä on rinteessä Salzach-joen yläpuolella ja Obersalzbergin vuorijonon alla. Se sijaitsee lähellä Itävallan ja Saksan välistä rajaa. Bad Dürrnbergin ja lähialueen historia liittyy läheisesti miljoonia vuosia sitten vuoristossa muodostuneiden suolakerrostumien olemassaoloon.
4000 vuotta sitten kivikauden ihmiset hyödynsivät suolapitoisia lähteitä ja yli 2500 vuotta sitten keltit, jotka olivat taitavia kaivosmiehiä, louhivat tätä arvokasta tuotetta. Vuosisatojen ajan Dürrnberg oli suolan tuotannon keskus Keski-Euroopassa, kunnes halvemman merisuolan tuonti Rooman imperiumista lopetti tuotannon ja romutti kelttien siirtokunnan taloudellisen perustan.
Keskiajalla suolan luohinta alkoi jälleen Dürrnbergissä ja pienestä kylästä nimeltä Mühlbach kehittyi Hallein kaupunki. Hallein sai kaupunkioikeutensa vuonna 1230 ja eli kaivostoiminnasta ja suolan jalostamisesta sekä niihin liittyvistä käsityöammateista.
Dürrnbergin suolan ansiota myös Salzburgin kapunki sai nimensä. Dürrnbergissä Salzburgin arkkipiispa Wolf Dietrich von Raitenau (1559-1617) edisti märkää kaivostoimintaa, jossa suola liuotetaan kivestä vedellä, saantona valtava määrä "valkoista kultaa", ja sai näin aikaan onnistuneen kaupankäynnin. Nostetun suolan määrä ja arkipiispojen monopoliasema varmisti Salzburgin alueen vaurauden ja teki Dürrnbergistä markkinajohtajan. Tällä tavoin suola muutettiin rikkaudeksi, joka teki Salzburgista upean barokkikaupungin.
Nykyään Bad Dürrnbergin kylän keskellä sijaitsee maanalainen Halleinin suolakaivos, joka tunnetaan myös Salzbergwerk Dürrnbergin nimellä. 800-vuotisen historiansa aikana Dürrnbergin suolakaivoksesta on pumpattu noin 45 miljoonaa kuutiometriä suolavettä, mikä vastaa 12 miljoonaa tonnia suolaa. Halleiner Pernerinselin suolatehtaan sulkemisen myötä vuonna 1989 pitkäaikainen perinne ja olennainen osa Halleinin identiteettiä työläisten ja kaivosteollisuuden kaupunkina menetettiin ikuisiksi ajoiksi.
Kaivos toimii nykyään Saltwelten Hallein -museona, joka avattiin vierailijoille vuonna 1994. Maailman vanhimmassa tunneleitaan yleisölle koskaan avanneessa kaivoksessa käy nykyään noin 250.000 matkailijaa vuodessa.
Kiertokäynti alkaa kaivosjunan kyydissä. Kaivoskäytäviä pitkin vievä opastettu kierros ylittää jopa Itävallan ja Saksan maanalaisen rajan. Filmien ja tietokonenäyttöjen avulla annetaan mielikuva kaivostyöläisten vaivalloisesta elämästä maan alla. Laskeuduttua alas perinteistä kaivostyöläisten liukumäkeä mennään lauttalla suolajärven suolaisen veden poikki. Toisen liukumäen jälkeen tapaa "suolaan säilötyn miehen" ja kuulee hänen tarinansa. Vuonna 1577 ja uudelleen vuonna 1616 kelttiläinen kaivosmies löydettiin haudattuna romahtaneesta kaivoksesta. He ja heidän vaatteensa, ihonsa ja karvansa oli säilötty suolaan; ainakin näin kerrotaan vanhoissa kronikoissa ...
Keltit näyttivät asemansa ja vaurautensa kotiensa koolla ja koristelulla. Salina, museon osana oleva rekonstruoitu kelttiläinen kylä, antaa käsityksen siitä, miten keltit elivät 2500 vuotta sitten.
(Yngve Malmén)
Bad Dürrnberg is an Austrian village, which is part of the municipality of Hallein. The village is located on a hillside upon Salzach river and under the Obersalzberg mountain range. It lies close to the Austrian border with Germany. The history of Bad Dürrnberg and its territory is closely related to the presence of salt deposits created millions of years ago in the mountains.
4000 years ago the people of the stone age used saliferous springs, and more than 2500 years ago the Celts, who were proficient in mining, were mining this precious resource. Many centuries the Dürrnberg was the centre of the salt production in Middle Europe, until the import of the cheaper sea salt from the Roman empire stopped the production and ruined the economic basis of the Celtic settlements.
In medieval times the mining of salt started again at the Dürrnberg and the city of Hallein developed itself from a little village called Mühlbach. Hallein received its town charter in the year 1230 and lived from the mining and the converting of salt and associated crafts.
It was also the salt from Dürrnberg that gave the city of Salzburg its name. In Dürrnberg Salzburg’s archbishop Wolf Dietrich von Raitenau (1559-1617) promoted wet mining, in which salt is dissolved from the rock through water, to win massive volumes of the “White Gold”, and thus undertook successful trading. The quantity of the raised salt and the monopoly position of the archbishops assured the wealth of the territory of Salzburg and made Dürrnberg the market leader. In this way salt was transformed into wealth, which made Salzburg a magnificent Baroque city.
Today Bad Dürrnberg is the location of the Hallein Salt Mine also known as Salzbergwerk Dürrnberg, which is an underground salt mine located in the middle of the village. In the 800-year history of salt mining on the Dürrnberg, about 45 million cubic metres of brine, corresponding to 12 million tons of salt, have been produced. With the closure of the saline on the Halleiner Pernerinsel in 1989 a long lasting tradition and an essential element of the Halleiner identity as a workers’ and mining city was lost forever.
The mine now hosts a museum, Saltwelten Hallein, that opened for visitors in 1994. The world's oldest mine to ever open its tunnels to the public is nowadays visited by about 250.000 tourists a year.
The tour gets underway with a ride on a mine train. Then your guided tour takes you through the mine galleries and you will even cross the subterranean border between Austria and Germany. Films and small display stations are providing insights into the arduous life the miners spent below ground. After a slide down a traditional miners' slide into the depths below, you are taken on a raft ride across the briny water of a salt lake. Then, down another slide, you’ll meet the ”man preserved in salt” and learn his story. In 1577 and again in 1616, Celtic miners were found buried by mine collapses. They had been preserved by the salt together with their clothing, skin and hair; at least, that is what it says in the old chronicles ...
The Celts displayed their status and wealth in the size and decoration of their homes. Salina, the reconstructed Celtic Village, which is part of the museum, gives you some idea of how the Celts lived 2500 years ago.
(Yngve Malmén)
Poäng ‒ Pisteet ‒ Points
☻☻☺☺☺
(Yngve Malmén)
Adress – Osoite – Address
Salzwelten Bad Dürrnberg
Ramsaustraße 3
A-5422 Bad Dürrnberg
www.salzwelten.at
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar